Åsta

 

Åsta hette gården
gömd bak kastanjer
vid vägen mot Vä
strax söder om stan

Där växte mor upp
även jag till en del
just i den åldern
då livet bjuder
på stark eftersmak

Mormor ler gott
med guldlagad tand
när hon tar fram
filbunkar som syrat
under glasen i natt
på köksbänkens plåt

Gräddgul seg yta
sockrad så smått
fast och fin bunke
skeden klyver sakta
det vattnas i mun

Morgonsols strålar
förgyller just köket
när ljus faller in från
Hammarsjöängarnas
vassar och mader

AGA spis krämgul
höstvärmer kök
mormor fyller på
koks ur en kanna
från källarförrådet
där råttorna finns

Huset är gammalt
golvet urbonad
oljad furuplank
ådringen känns då
man barfota ränner

I kök, matsal och hall
av bondpräktigt slag
stort för en påg på
tre fyra år gjordes
första upptäcksfärden
mot Skåne och världen. 05-03-26 Mats Hammarlund

Verandan

Verandan

Utanför hallen
en glasad veranda
med mormors korgstol
sybord och många
blommor i fönstren
att snoppa och rensa

Här sitter man fint
spelar rävspel och fia
ser ut över trädgård
och rosenrabatter
regnet smattrar så lustigt
mot plåttak och rutor
åskan skallrar igenom
fönstrens enkla glas

När dörrarna öppnas
så är där en trappa
tre steg och en ledstång
sen trädgårdsgångsgruset
rundtumlat med många
spännande stenar av kisel
gnejs och granit

Bort leder gången
mot bersån av syren
dit mormor bär brickan
med bullar och saft
när vädret är lagom
och lunchen man haft

Morfar matar här fåglar
han tänkt sig fasan
de blir feta och fina
tills endera dan
han tar ner sitt gevär
med dubbla pipor
för hagelpatron
väntar sen lömskt
i skydd av en gran

Här finns även mullvad
att skrämma upp
den trivs väldigt fint
i jordens blågrå sand
där äter den rötter
från äppelträdgårdar
som morfar ympar
skördar och vårdar 05-03-27 Mats Hammarlund

Strandängarna

Du går över gårdsplan
utmed lagårdens
gråstensgavel
hör råmande kor
från gödselutkastet
passerar hönshus
och gamla dasset
ner till banvallens
enkla passage

Här plingar ibland
för rälsbuss och tåg
på enkelspårsbana
till Gärds Köpinge
Brösarp och Vitaby

Nu öppnar sig fälten
mot Hammarsjöns
våtäng och mader
av stortovigt gräs
häckande fåglar och
rundade flintblock
med kalk i rader

På kryss
mellan mockor
från gårdens djur
svartvita kor
kanske ilsken tjur

På vintern går du ut
över frusen våtmark
på sjöns fasta yta
leker med mjuka
cigarrer av kaveldun
ser bottnar och gräs
under spegelblank is

Vinden spelar
i fnasiga blasten
på vassruggar torra
stela och styva
stans siluett sticker
upp ur Långebro isen

Nu fryser ditt öra
tillbaka till mormor
och värmen vid spisen

2005-03-28 Mats Hammarlund

Vinden

Vindstrappens steg
är slitna av tår
som gått upp och ner
under hundra år

Som ledstång förbi
gårdsfönster smalt
finns repet tjockt
att hålla sig i
utmed brädvägg
i trappen brant

Vinden är kall
golv av slitna brädor
taket öppet med
synliga takstolar
av mörknade
sparrar och bjälkar

Under långsidans
snedtak står i rad
gamla kistor av ek
för förvaring av
bolster och kuddar
som lockar till lek

I takfönstrets ljus
kan du läsa
vem de tillhört
och när de är gjorda
med smidda gångjärn
och välvda lock

Mot södra gaveln
mellan dörrar
till två små rum
står ett skåp av glas
med morbror Hans
stora insekts-
och fjärilsamling

Mot skorstensstock
i vindens norra hörn
med rum bakom
finns dockor, barnvagn
och ångmaskin
som tillhört Hans
Inga och Sten

Med trycktanken het
av  metatablett
visslar ångan plötsligt
och remmen snurras
till gubben i plåt
som sågar en stock

I Hans rum
med gårdsutsikt
hänger ännu
affischer för lantmän
och bondeförbund
halvbäddad säng
kavaj på en vägg

Med vy över trädgård
finns Ingas krypin
med lavoar
tvål och karaff och
med dörr till balkong

I gavelrummen
med utsikt mot söder
och äppelträdgården
bakom tyllgardin
faller kvällsljuset in
över vävstol med varp
och en symaskin

Huset är tyst men
utan tvekan du hör
moster Ester ropa
i trappen
att middan är klar

Nu lever bara minnen
av vinden kvar
och alla som knarrande
nött denna trapp
och gett sina svar
när de hört någon ropa
att maten är klar

2005-03-30 Mats Hammarlund

Betfälten

På fälten i väster
strax utanför stan
odlas betor i rader
i april är ett sjå
att harva och sprätta
välta och så
vattna och rensa
i sommarens hetta

När luften blir sval
och gässen låter
i september oktober
slungas med grep
högar med betor
på släpen som åter
rullar till bruket
på leriga vägar

Som liten påg
jag hjälper morbror
att lasta på vagn
blast som blir foder
till grisar och kor

Betblasten stuvas
lager på lager
att syras och lagras
i bassäng av betong
nära lagårdens gavel

När blasten värms
av morgonens sol
i Hammarsjöns spegel
blandas den friska
syrliga doften med
en aning gödsel från lagårn
till ljuvlig lantlig parfym

Med grepen i handen
känns yrket givet
just då i mildaste ljus
när solen på uppgång
smeker murar och längor
av lagård och uthus

Med åren blev valet
mer knepigt än så
men längtan har stannat
i lantliga livet på Åsta gård 05-03-29 Mats Hammarlund

Vägen till stan

När jag var liten
var vägen från
morfars gård
in mot stan
myllrande äventyr
som förundrar
minnet för livet

Hönshus och
grisgårdar avlöser
varann utmed
slingrig väg
från Åsta mot
Hvilans verkstad
och Långebro

Man passerar
stugor och hus
gråa och bleka
i trä eller puts
med låga grunder
och skeva väggar

Mjölkboden ligger
två steg över gatan
det klingar i dörren
skramlande kannor
mjölk även i flaskor
med bred hals av glas

Den tjocka grädden
slås upp med ett mått
dörren klingar igen
den bräkiga skånskan
bemöts med ett skratt
biträdet snabbt
slår över en slatt

Kol och vedhandel
säckar av jute
lite trasig och grov
kolhögar stora
mestadels ute

Lite lägre än vägen
bakom störstaket
står två stora suggor
med grymtande
smågrisar snabba
De trängs alla
kivas och skriker
vid foderrännan
äter rester av
surmjölk potatis
och blast

Med stora öron
och klövar sjunkna
i lösa leran
suggans öga
mänskligt
men osminkat
ser på dig sakligt
ännu idag

05-03-31 Mats Hammarlund

Motorcykeln

Längs gården vid Åsta
gick vägen till Åsum och Vä
tätt inpå
lagårdens gavel i tegel

Vi barn var rädda att gå
där grusvägen svängde
runt stället
vid magiska muren

Ty där hade dött
en motorcyklist
emot muren
i en hiskelig fart

Vi kände nog så
att hans ande var kvar
invid väggen
och nässlornas hav

Man drogs motvilligt dit
på kvällen när väggen
var varm
och bilarna ganska så få

Man ville se att det var
en helt vanlig vägg
nära rapsens
knallgula böljande fält

2007-05-10 Mats Hammarlund

Bokskogsgården

Vårsolen gnistrar
ger gårdsgruset lyster
mellan uthusens vägg
doftar tjärstruken port
mot panelen varmt röd
blandas doft av hägg
med falufärgs stoft

I gårdens dunklare sal
är kaffet serverat
rulltårta och mandelflarn
var så god att ta
medan Hans berättar
gårdens historia
för stadens barn

Bakom salens lugn
och dess bägge gavelrum
väntar trädgården still
med gräs och rosor
plats för persilja och dill
mellan grova stammar
av bok, ask och lönn

Ljuset dämpas där
till vackert lyster
då bokens skira blad
runtom gräsets kanter
omger päronträd i blom
knubbiga och grå
stå i ojämn rad

Efter kaffet går vi ut
till buskar av vinbär
ser runt åkerns kant
potatisens kupning
i lerjordens torr och grå
får en liten fördjupning
i hur man hallon beskär

Vi förundras igen
av stillhet som finns
mellan vårdträd
och lundar av bok
här på utsatta slätten
vars stora produkt
är grisar och säd

2007-04-29 Mats Hammarlund

Tjugo suggor

Grisarna stökar
i lagårdens lort
grymtar och gnäller
då foderkärrans
lätta gnissel hörs
dofterna väller
ur öppen port

Suggorna stora
ligger på halm
reser sig makligt
när maten serveras
foder och betblast
blandas i hon
suggan kommer
ser på dig sakligt

Avlad i Svinaberga
strax söder om Kivik
köpts suggorna in
långa och fina
med plats för rätt många
kultingar små
utmed magens spenar

De som nyss grisat
ligger med värme
från infraröd lampa
smågrisar fina
bökar och kvider
mot moderns mage
trynet de gnider

En sugga av mått
med rätt faderskap
kan få mycket smått
tjugotre trynen
vill samtidigt dia
får hjälp turas om
behövs rast för rap

Med svansen i knorr
springer de runt
suger din hand
leker med halm
mot kanterna tunt
betongen är hal
letar jord och sand

Gårdens tjugo suggor
producerar per år
femhundra grisar
tänk flera tusen tår
som trippar i stian
de större knappt når
med huvet över rian

2007-04-27 Mats Hammarlund

Bondens ensamhet

Pilallén leder
i snörrät exakthet
till gården som ligger
i lerjordens famn
kring sin stillsamhet
i sluttande slätt

Gårdens gamla väg
under lärkans sång
ändrade riktning
för fyrtio år sedan
då järnvägen slopat
sin vägövergång

Ännu klingar i minnet
ljudet när tågen
passerar rätt ställe
med ångan uppe
på banvall från Eslövs
stationssamhälle

Gamla pilalléns
grövre stammar
ledde till grannar
i olika riktning
på slättens väv
av stigar och väg

Nu är ensamt ibland
och avskildhet van
där banvallen skär
landskapets leder
likt tårtspadens snitt
i grön marsipan

Från tåget syns gården
i elva sekunder
för den som ser upp
från tidning och bok
möts blicken av bonden
med traktorn som vän

2007-04-28 Mats Hammarlund